När jag läser igenom min blogg märker jag hur ointressant och banal den blivit. Har slutat komma på intressanta ämnen att blogga om. Eller nu ljuger jag. Ibland kan jag faktiskt komma på saker som händer i min vardag sedan tänka; "Detta ska jag fan blogga om". Men det blir liksom bara inte av. 

Någon som tänkt likadant?
Bra, tänkte väl det.

I allafall. Jag befinner mig i en fas där jag bara har en sak i huvudet. Eller rättare sagt en person i huvudet. Men att blogga om henne hela tiden skulle anses som sjukt - kanske till och med en snudd på besatthet.
Men jag kan bara inte hjälpa det. Jag är ju såld.
Ni vet suget man fick som barn när man gick i en leksaksaffär, eller suget man har efter godis och cola ibland. Det multiplicerat på 100.
Så känner jag för henne 24 timmar om dygnet. Tragiskt men sant.

Jag har tidigare sagt att mina innersta känslor inte kommer publiceras på denna blogg. Men att det är precis vad denna blogg har blivit. En blogg om Ryan Halldéns innersta tankar och känslor. Ibland när jag tänker efter kan jag nästa spy åt det eftersom jag bryter mot mina egna principer. Därför har jag nu beslutat att ta det lite lungt med skrivandet, jag kommer inte publicera lika frekvent som jag tidigare gjort.
Jag ska försöka hitta tillbaka till det sakliga.

Det är för Ert bästa och även mitt bästa.

Med vänliga hälsningar.