10 Juli '07.

Kul att se många inne på bloggen trots att jag bara skrivit två inlägg, två dock väldigt sentimentala.
Lovar att få kontinutet i denna blogg. Apropå kontinutet, min kära vän Oskar har fått igång sin blogg ordentligt - keep up the good work!

Dagen i sin helthet idag har varit riktigt bra. Har hittat ro i själen, kroppen och framförallt huvudet. Äntligen!
Nu har jag kommit underfun med att personen som fått mig att må så dåligt att jag näst intill gått i självmordstankar visade sitt rätta jag sist vi pratades vid. Nu förstår jag att denne inte har  den intellektuella kapaciteten för att kunna föra en bra och vuxen konversation. Nu är det över, för gott.
Jag har sänkt mig helt sjukt mycket för dennes skull, och denne har sparkat mig liggandes flera gånger om, hade dennes känslor varit äkta och hade personen i fråga varit tillräckligt mogen samt vuxen i sinnet hade denne inte sagt så ointillektuella fraser och även förstått allt. Men som sagt nu är jag klaaaaar!

Veckan som gått?
Torsdags kväll tillbringades på Pitchers uteservering med Sebbe och Jonas. Där vi förtärde underbar mat och dryck. Vi snackade om det mesta men kom in på min ofrivilliga kräsenhet, om att den i korthet är onormal. Sebbe och jag brukar ha en ganska likvärdig attityd till det mesta - dock inte denna gång. Men jag stod på mig om att är man inte kräsen hittar man inte det man verkligen söker. Och drog även vissa paralleler om diverse saker, typ bilar. Jag trodde jag skulle vinna debbaten som uppstod men mina teorier sprack. Nästa gång ska jag vara mer påläst - men jag står fortfarande kvar vid att man ska vara EXTREMT KRÄSEN.
Det får Du leva med Seb!
Efter Pitchers skulle Sebbe till en kär vän och böja. Jonas skulle jobba. Och jag skulle upp 5 morgonen därpå, så vi valde att avsluta kvällen. Trodde vi. Jonas ringde efter 5 min och sa att han inte skulle jobba, då föreslog jag att vi skulle fortsätta på Pitchers men hörde att det var drag på O'learys. Till våran förvåning anslöt vi till en legendarisk trio, Oskar G, PD och Fritte. Karaeoke stod för underhållningen denna afton - dock inget jag provade på.
Efter några öl så valde jag att bege mig hemmåt eftersom jag skulle upp tidigt. På vägen hem träffar jag en viss person och fick trevligt sällskap, kunde slutat att jag aldrig kommit hem om jag inte tjatat om att jag verkligen var tvungen att jobba dagen därpå, vart även tvingad att lova att vi skulle ses till helgen.
Fredagen vart lugn, trött efter veckan som gått. Passade perfekt att hon ringde och frågade om jag var intresserad av film och godis.
Lördagen, shopping med Seb på Marieberg, hittade en del sköna grejer. På kvällen sedan åt han och jag på Indigo - riktigt mysigt! Efter det gick vi till Oskar och åt glass. För god glarre O.G! När kvällen började dra ihop sig fick jag ett samtal från henne och begav mig dit för trevligt umgänge.
Söndagen. Jag beger mig hem på morgonen, trött och sliten, sover en timma, Oskar ringer, frågar om jag är sugen på att kolla fotboll, jag är sugen. Vi beger oss iväg och det visar sig att Oskar har fått ett samtal från högsta hönset i ÖSK-fotboll som erbjudit oss, Kjelle, Grabö, Oskar och mig någon form av VIP-biljetter på "gondol-läktaren" och även det så kallade "4:e våningen". Det vart ett riktigt behagligt fotbollsiaktagande, trots den ursula matchen. Efter matchen var jag rätt trött och sliten att jag somnade vid nio och satte punkt för denna helg.

Nu så här i efterhand kan jag reflektera lite, mitt liv har tagit en ny vändning denna helg. Jag är åter tillbaka i mitt liv som "Alfie", patetiskt och något jag inte trivs med direkt men mitt sargade psyke har varken någon spärr eller några känslor. Jag lever verkligen för dagen och jag trivs väl med den filosofin...just nu.
Har träffat en viss person denna helg några gånger och känner att denne är en bra människa. Hela helgen har varit underbar och jag har mått bra vid hennes sida, men sen kommer det jag inte vill, jag får ett sms, ett sms som förtydligar hennes känslor. Jag är verkligen inte redo för något seriöst - om jag ens kommer bli det någonsin igen? Jag gick efter en ideologi innan som löd att jag inte trodde på monogami, den frångick jag i ett halvår, men nu är jag där igen. Jag tänker aldrig gifta mig, jag tänker aldrig låta någon få komma så nära igen. Vi pratades dock vid idag och hon bad om ursäkt. Vilket för mig var en stor lättnad - hon förstod mig. Jag sa att vi får skynda långsamt, riktigt långsamt.
Slut sentimenaliterat för idag.

Till helgen händer det ännu mer festligheter, JKPG anländer till nerikeslätten. Det ska bli mysigt att få umgås med genuina och trevliga människor. Ser verkligen fram mot att träffa J. igen. 
Citerar Oskar:  "Jag känner inte många smarta tjejer", men J. är verkligen ett undantag, hon bryter verkligen normen.

Nu räcker det, på återläsande...

Natti natti!