25 augusti '07.

   
(Dessa bilder är från ett senare år i Göteborg och har inte med nedanstående text att göra)

Så här i innebandystunder så kom jag att tänka på en rolig grej som inträffade när vi var mindre. Vi befann oss på cup nere i Göteborg, rättare sagt Gothiacup i innebandy.
Detta hände under en match i Lundbystrand och A-hallen. Jag minns att vi lirade mot något svartklätt lag, minns dock inte namnet på dessa förutom att de var lite större och lite sämre än oss.
Då när man var så "liten" var man skapligt kaxig och trodde man ägde världen, detta var i samma veva som man precis börjat behärska "Zorrofinten" och missbrukade den förmågan skapligt. Man drog upp den på klubban i dem mest onödiga lägen och skulle visa hela världen att man kunde "zorra". Haha patetiskt men sant.
Under matchens gång sitter en av våra ledare och filmar från läktarplats och under honom sitter ett gäng killar och häver ur sig det ena och det andra om spelare och diverse företeelser som sker på planen.
Redan i början av matchen hör man i filmen att de hittat sig ett "hat-objekt". Det är den där nummer 7 i ÖSK.
Så varje gång nummer 7 hade bollen eller vidrörde den, bua och skrek dem.
I samband med dessa burop och allt skrikandes häver dem ur sig "Han den där nummer 7 är en jävla diva" med en grov göteborgska.
Ovetandes nere på planen om den lilla klacken på läktaren fortsatte nummer 7 att  "zorra" friskt. Den där nummer 7 fick dock tyst på dem när han gjorde ett "zorro-mål". Efter matchen då vi kommit hem till skolan och kollade filmen så skrattade allesamans duktigt, "...den där nummer 7 är en jävla diva" -kommentaren har hängt med ända tills idag. Rätt kul. En klassiker med andra ord.

R.